Det handlar inte ett dugg om mat idag, däremot om ganska mycket äckliga saker.
Igår kväll fastnade vi i en gammal, egentligen ganska dålig film igår, men ibland bara måste man se klart och skämmas över de grova skämten och framställningen av både färgade människor och kvinnor. Givetvis syftar jag på “Snuten i Hollywood 2” som egentligen befann sig i Detroit. Även om det är långt kvar till jämlikhet och jämställdhet har det blivit lite bättre sen -87.

Vi gick med andra ord till sängs alldeles för sent och följden blev såklart att sömnen blev därefter. Ytterst orolig, bara för att rädslan att försova sig på grund av nattsudd ökar hundrafalt. Därför är jag redo för sängen redan nu. Fast det ignorerar den rebelliska delen av mig, jag är väl inte så gammal att jag inte klarar ett nattsudd? Dessutom har jag sovmorgon i morgon…

Har du sett Specsavers reklam på TV? Jag tycker den är hysteriskt rolig, dels för att jag själv ser lika bra som bofinken Knut, dels för att jag ogillar måsar. Milt sagt, alltså. Tre “close encounter”-händelser i min barn- och relativa ungdom har snarare lett fram till en animåsitet, om skämtet ursäktas, mot just denna fågelart. Jo, jag har glasögon, förresten.

Den första händelsen inträffade när jag och min närmsta granne var på väg hem skolan. Bussen släppte av oss på torget och på vägen mot den beryktat grymma Godtemplarbacken som ledde hem till oss möttes vi som vanligt av en årskamrat på sin cykel. Han gick inte i samma skola och var alltid hemma före oss. Han var nog rätt kär i min klasskompis och cirklade runt oss fram till backen.

Innan vi ska gå över vägen blir vi stående en stund och då är det en mås som släpper en äcklig bajsladdning rakt i nacken på mig. Jag hade längre hår på den tiden och det blev full av måsskit, samtidigt som det rann nerför ryggen på mig. Cykelkillen skrattade så han välte, jag sprang hem uppför hela mördarbacken. (Ja, på den tiden kunde man fortfarande se mig springa)

När jag kom hem till mamma, fick jag sätta mig i badkaret varpå en tvagning av sällan skådat slag genast påbörjades. Det stank så vidrigt och jag vet inte hur många intvålningar och sköljningar som mamma utförde, men det kändes som om jag aldrig fick bort lukten. Gissa om jag duckade varje gång jag såg ett måskräk efter det?

Andra händelsen inträffade på altanen hemma på Godtemplargatan. Vi skulle grilla och det blev väl oemotståndligt för måsarna som var vana vid att en annan granne generöst delade med sig av fiskrens ute på gatan nedanför vårt hus. Måsskrället anföll alltså mig som var ställd att bevaka grillen och pappas spontana kommentar var: “tur att måsjäveln missade grillen”. Jaha, bättre han träffade mig?!

Jaja, det hade ju i och för sig varit synd om maten hade förfarits, men den känslan och lukten, igen liksom?! Det var nästan för mycket för min unga och känsliga person.
Tredje händelsen var av något tveeggad natur. Jag var på väg i bilen till jobbet på Abba Seafood i Kungshamn. Gravid med tredje barnet och fruktansvärt illamående på morgnarna.

För dig som inte känner till Kungshamn och var Abbafabriken ligger, så är det en liten uppförsbacke innan vägen planar ut på en raka innan avfarten mot Smögen, när man kommer norrifrån. I backen anar jag en mås långt framme på vägen. Höll 50, laglydig som jag är; åtminstone då, när körkortet var relativt nytt och hade eländet väl synligt framför mig, stående på vägen.

Närmar mig, saktar in när ruggugglan inte reagerar som förväntat. Jag kryper fram, till och med tutar upprepade gånger och den flyttar sig inte ändå. När jag står nästan stilla, då lyfter han äntligen och får luft under vingarna. Alltså gasar jag lätt och är nöjd med att hönshjärnan hörde mina kvack till slut.
Vad händer? Den fullfjädrade idioten till pippi, vänder och flaxar rakt in i min vindruta!

Förstå hur förtvivlad jag blev när jag såg den virvla runt och landa bakom bilen! Mådde jag illa innan, så blev det ännu värre efter detta. Samtidigt kände jag någonstans att jag gjort allt jag kunde för att undvika denna närkontakten och att jag äntligen fått revansch för de tidigare. Hur mycket kustbo och djurälskare jag än är, så kommer jag aldrig att uppskatta måsar.

Skrattar bäst som skrattar sist? Jag bävar, vågar jag tro att rättvisa är skipad, eller har jag fortfarande en gås oplockad?

Hoppas det mås väl idag och må morgondagen bli än bättre!

Filmen jag syftar på: https://www.youtube.com/watch?v=i7MVZVdeQJM

Lever(r)!

Det är underbart med ledig dag idag, det kan jag lova! Ställde inte väckarklockan, men bad mannen väcka mig vid nio. Det är väldigt mycket trevligare att vakna av en puss och kaffedoft, än ett ettrigt larm på morgonen, eller hur? Att få ligga kvar i sängen och läsa GP och vakna i lugn och ro är bästa starten på dagen. Det är gott att leva då.

Har redan hunnit vika en tvätt och laddat tvättmaskinen med en ny, så helt förslappad eller förtappad är jag inte. Bröddegen fick jag assistans med av mannen på morgonkvisten. Det var bara att koka upp vattnet och hälla över alla gryn och fröer jag kastade ner i degbunken innan jag la mig igår. Ska snart fylla på med jäst och mjöl till en riktig deg.

Funderar på vad jag ska laga till middag… Vittjade frysen och har bestämt mig. “And the winner is” leverstuvning. Mmm, så gott det ska bli! Min leverstuvning är bäst. Jag kan faktiskt säga det utan att skryta, för till och med folk som inte gillar lever tycker den är god. De som gillar lever älskar den. Jag har lite svårt för konsistensen, men löser det genom att skära små tärningar.

Lättast att göra när levern är halvtinad och då får jag bort senor och annat på bästa sätt också. Hackad lök är ett måste, förstås. Fräs den och levertärningarna i smör. (Snåla inte!) Pudra över mjöl och blanda runt, späd med grädde och mjölk till önskad tjocklek, I med en buljongtärning eller två, beroende på hur stor sats du gör. En gnutta curry och en matsked lingonsylt, samt svartpeppar.

Servera med ris och gröna ärtor. Idag blir det några skivor blodapelsin på tallrikarna också. Det gäller att passa på så länge de finns. Du vet väl att järnet i all mat tas upp bättre med hjälp av c-vitamin?
När jag var dagmamma för länge sedan deltog jag i en föreläsning om kost. Där fick vi lära oss att det är bättre att servera vatten till middagen/lunchen och spara mjölkprodukterna till mellanmålen.

Kalcium motverkar järnupptaget och eftersom det är mjölk och/eller grädde i stuvningen behöver man ju inte “förvärra” det med ett glas mjölk till maten. Varken mina ungar eller dagbarnen led av någon järnbrist, vad jag vet. Själv slutade jag dricka mjölk för mer än trettio år sedan. Fick för mig att dricka ett glas när dottern var nyfödd för snart 26 år sedan, det var ett misstag jag aldrig gjort om.

Jag tycker verkligen inte om smaken. Kan mycket väl göra en kopp choklad en frusen vinterdag och lagar ju mat med mjölk, men smaken och känslan i munnen är så vidrig att jag avstår från att dricka den. Måste jag provsmaka efter att paketet stått i kylen i två veckor efter “bäst före” spottar jag ut även när den är helt okej, alltså. Var så god och skölj!

Nu ska jag ta itu med degen och tvätten som är klar.

Lev väl!
Ha en fin dag och lev väl!

Olika falla ödets lotter.

Vädermässigt är det omväxlande idag. Solen skiner från och till, det snöar på samma sätt och en liten hagelskur har det också blivit. Vaknade av att det var väldigt ljust i sovrummet och av något liknande detta, närmare halv tio i morse. Satt och ugglade med mannen till en timme efter midnatt igår och ja, vi behövde verkligen känna oss lediga och sovmorgon var inplanerad.

Har lovat bästa vännen L att bara gotta oss och ta det lugnt denna helg. Det är visst fler än jag som tycker att mitt schema är fullspäckat och varken hackat eller malet. Eller det kanske är tvärtom, både ock? Med tanke på att den ena kollegan har fått fem hellediga dagar i sträck efter arbetad helg, kan jag tycka att det känns en aning orättvist. Som alltid gäller det att vara en fena på att förhandla sig till fördelar eller ha tumme med chefen.

Jobbar man 37.5 timmar (heltid) och får man ju ut all OB i timmar istället för pengar, så blir det inte många dagar kvar att jobba. Flera av kollegorna har samma avtal, vilket betyder att det kan gå många dagar innan man ser varann. Märkligt upplägg och dyrt, kan jag tänka och det i en organisation som vill minska personalkostnaderna…

De som jobbar 40 timmar och inte får ut OB i timmar får givetvis ut den i lön. Lönen blir man inte piggare av, det märks tydligt. Hoppas det är lätt för dem att få ledigt och på så vis få samma nytta av arbetad tid som de andra. Själv hade jag velat ha en kombination av dessa avtal. Lite mer ledigt och några kronor mer i plånboken att göra saker för när andan faller på. Med tanke på att jag blir av med min fasta inkomst snart, så jobbar jag hellre för pengarna just nu.

Mannen byter vatten i akvariet och planterar växter i detsamma. Ja, du läste rätt! Två gröna växter inskaffades idag på vår turné till inte mindre än fem butiker. I den första var det slut på det vi ville ha (skrei), i den andra fick vi en lampa till min bil och en sladdgömma. Tredje butiken var den där med växterna och filtermedium, för att jag och fiskarna ska må bra.

Fjärde butiken var Coop. Där hämtade vi entrecôte och parmesan. Femte butiken tillhandahöll rött vin till middagen. När mannen plaskat färdigt i akvariet ska jag göra gnocchi, både till dagens och morgondagens middagar. Det blir kött idag, med rödvinssås och gnocchi. Kanske lite udda, men det är vi med, dock inga plantor. I morgon blir det macaroni and cheese, fast ändå inte.

Har lite ostskalkar i kylen som ska bli en god sås att gratinera resterna av gnocchin i. Tror det blir jättegott det! Lätt och snabbt att göra är det också, vilket är bra eftersom vi planerat att byta ut tv-bänken. (Därav sladdgömman). Idag ska vi slöa och slappa. Det räcker med att turnera, byta vatten och laga mat.

Ha en fin lördag och var rädd om dig!

Fredagsrapport.

Jaha, nu är det dags igen. Jag är förundrad över hur ofta invånarna i Eklanda säljer eller byter barn med varann. Visserligen kan man tröttna på sina ungar emellanåt, men då låter man mor- och farföräldrar låna dem en dag eller två, så är problemet löst. För hur mycket längtar man inte efter sina “skitungar” när de inte är hemma, trots allt?

För inte kan det vara så att jag feltolkat skyltarna det står “Barnmarknad” på? Hästmarknaden i Rabbalshede var en happening förr i världen då man förhoppningsvis inte köpte grisen i säcken, utan synade skådad häst i mun. Loppmarknader står som spön i backen och man köper och säljer stort och smått till kreti och pleti. Torgmarknad, boskapsmarknad, hur många finns det?

Slavmarknad i den ursprungliga bemärkelsen är inte så vanlig längre, men trots allt förekommande. Det räcker att titta på vissa arbetsmarknader, så inser man det… För att inte tala om den människohandel som bedrivs i vissa delar av vår värld. Skrämmande!

För att inte få fel vibbar i marknadsföringen kan jag tänka att de inte behöver snåla på bokstäverna så förtvivlat och istället skriva “Barnens marknad”. För det fattar ju varenda någorlunda sansad människa, att det inte handlar om att köpa eller byta barn. Jag är visserligen något av en språkpolis och reagerar på särskrivningar och syftningsfel, men fattar inte varför de inte ser hur fel det ser ut?

När jag kom hem efter jobbet häromdagen, sa jag bara till mannen som så; “nu är det visst dags igen”. -Ja, sa han, du menar Barnmarknaden, där de säljer sina ungar? Precis så.

För det mesta tänker vi på samma sätt och drar samma slutsatser. Till och med maten tycker vi samma om. Utom möjligen kombinationen stekt makrill och stuvad spenat. Dagens middag både köpte, tillagade och uppskattade vi lika mycket. Jag har begått min gösdebut, men mannen har ätit det förr. Dock föll det på min lott att gana den. Han påstår att jag har bättre handlag…

Jaja, han har bättre handlag med potatisskalaren, säger jag då bara. Vi utgick från detta recept och det var verkligen en höjdare. Rekommenderas varmt.

Så otroligt skönt det är att vara ledig denna helg. Kanske hittar vi på något, men troligare är att vi inte gör något alls. Lagar mat förstås, men det är ju ett nöje och sinekur. God mat behövs för att bli helt återställd och pigg. Vädret ska visst visa sig från den sämsta sidan, men då lägger jag mig på andra sidan och somnar om tills den bästa sidan visar sig. Min, alltså.

Någon “barnmarknad” blir det absolut inte, men kanske en utflykt till en matmarknad à la Orienten, Långtbortistan. Närmare bestämt denna pärla för matnyfikna, med adress Gamlestan i verkligheten.

Avslutar med en bild till bara för att påminna om att alla är lika värdefulla och viktiga oavsett om man är barn eller vuxen och “olik” #rockasockorna:

#blogg100 #bloggswe #rockasockorna

 

Tredje advent.

Jag är lyckligt lottad denna helg, då sonen som fyllde år valde att fira den med oss. Visserligen lockade jag med en 3-rätters middag för att få honom att ta steget och företa en lite, för honom, obekväm resa. En liten missbedömning av tidsåtgången för dusch gjorde att resan påbörjades två timmar senare än planerat. Huvudsaken är att han kom fram till slut i alla fall!

När jag frågade honom om han ville ha fisk eller kött till varmrätt, sa han att han ville ha fisk, alternativt kyckling. Därför började helgfirandet på fredag kväll med kyckling-tacos och allt som behövs för det ska bli komplett. Sonen slukade fyra enchiladas på samma tid som mannen och jag åt varsina två… Dessutom ett antal nachos med inlagd jalapenos och ost.

Vi var så snabba med att hugga in på maten att jag inte har någon bild på det hela, men ni vet hur det brukar se ut ändå, eller hur? Kvällen blev ganska snabbt natten och lördagen nalkades snabbt. Lucia lyste med sin frånvaro hos oss, men det kändes helt okej, eftersom det är sonens dag. Han fyllde 28 och jag inser sakta att jag börjar bli…äldre? Nåja, den äldste går i bräschen och fyller snart 30, så nog blir jag påmind alltid!

När vi ätit frukost gjorde vi en liten sightseeingtur i vår stad, för att visa var gränserna går. Mannen och jag bor ju i Mölndal och det är inte Göteborg, vilket är lite svårt att förklara. Sen handlade vi lite och åkte hem och började med födelsedagsmiddagen. Fast om rätt ska vara rätt, så gjorde jag efterrätten redan innan vi åt frukost.

Detta recept är värt att spara och prova!

Lingoncheescake med pepparkaksbotten 10-12 bitar
100 g pepparkakor
50 g smör, smält
200 g philadelphiaost
3 äggulor
2 dl socker
3 dl vispgrädde
1 dl rårörda lingon
1 tsk kanel
3 äggvitor
Klä botten och kanterna av en form ca 22-24 cm i diameter med bakplåtspapper så blir kakan enklare att hantera.
Smula pepparkakorna, enklast går det i en mixer. Blanda med smöret och tryck ut det i botten av formen.
Vispa ost, äggulor och socker till en jämn smet.
Vispa grädden så den blir fast och rör sedan ner den i ostsmeten.
Blanda ner lingon och kanel.
Vispa äggvitorna till ett fast skum och vänd sedan ner det i smeten.
Häll smeten på pepparkaksbottnen och ställ in formen i frysen minst 6 timmar, eller över natten.
10844468_10205482864736941_654400030_o
Förrätten blev en enkel soppa, men så läcker!
Crème Ninon
1 finhackad schalottenlök
1 vitlöksklyfta, finhackad
Fräs i lite smör och/eller olja tills genomskinligt,
Häll på 7-8 dl vatten och 1½ hönsbuljongtärning och koka upp.
(ev en skvätt sherry, vitt vin eller skumpa.)
Lägg i ca 500 g frysta ärtor och koka ca 5 min.
Tillsätt 1 dl grädde eller cf. Eller både ock.
Smaka av med salt och peppar.
Mixa ihop soppan med stavmixer. Häll upp i djupa tallrikar och häll på ca 2-3 msk champagne.
Servera gärna med knaprig prosciutto på kanten.
10860809_10205481589945072_971296135_o
Varmrätten blev enligt sonens önskemål panerad spätta med saffransrisotto och lite citronmajonnäs, enkom för hans skull.
10844809_10205482147759017_1660063156_o
Så roligt det är när barnen kommer och man får rå om dem, på alla sätt och vis! Det är något visst i att umgås som vuxna och inte bara som förälder/barn. Ibland får man (jag) verkligen lägga band på mig för att inte förmana, kritisera och “rätta till”, men det är nog så för alla. Hoppas jag…
Nu är han hemma igen och laddar för ny arbetsvecka. Det gör jag med. Jag är bokad för jobb på apoteket i Kortedala från måndag till lördag. Kommer förmodligen att vara helt slut, men det är bara ovanan efter att ha varit arbetslös så länge. Jag hoppas att det kan leda till något beständigt inom en snar framtid…
På fredag ska vi troligen ut på lokal och lyssna på en god vän som spelar på Tyrolen med sitt band, Ya Ya Men. Det är en tradition sen tre år och jag kan svårligen se att det blir julstämning förrän vi har varit där.
Ha en skön helg och om jag inte får tid att skriva mer innan jul, så önskar jag er en fröjdefull en!

Hårklyveri?

Jag klippte av mig håret för 24 år sedan. Min yngsta var ett år och jag hade verkligen inte tid eller lust att hålla på med att fixa frisyren längre. Sen dess har jag haft håret kort, kortare, kortast och trivs alldeles utmärkt med det.
I natt drömde jag att håret var så långt att jag kunde göra en riktig hästsvans högst uppe på huvudet och var tvungen att borsta håret ordentligt. Jag som knappt använt en kam under alla dessa år!

Det finns säkert någon som kan tyda denna dröm, som jag tycker är helt rubbad.
Om jag skriver det här, kanske jag kommer ihåg, eller blir påmind om att klippa mannen. Han börjar bli långhårig och dan. Så kan vi inte ha det.

Problemet är att jag har ett mycket selektivt minne som kan man kalla det om man är välvilligt inställd. Annars kan man säga att jag har ett dåligt närminne, alternativt teflonhjärna.
Detta diskuterade mannen och jag igår kväll, när jag för skojs skull gjorde ett ayurveda-test på nätet, för att se vilken doscha jag tillhör och vilken sorts mat jag mår bäst av.

En av punkterna löd:
Är inte kvicktänkt men är bra på att memorera saker och komma ihåg dem senare.

Jo, jag är kvicktänkt. Ibland för snabb för mitt eget bästa, enligt mannen. Eller om det var hans bästa? 
Dock är jag en mästare på att; och jag citerar: “Komma med förslag på en avstickare på hemvägen för att handla något, för att fullständigt ha glömt det en kvart senare och missar avfarten”. 
Håller helt och hållet med honom. Sån är jag, alltså. 
Fast jag glömmer aldrig när folk fyller år eller deras telefonnummer. 
Det sista är en sanning med modifikation i dessa mobiltider, när alla byter nummer en gång om året. Jag försöker inte ens lägga dem på minnet längre, men hemnumren sitter kvar. 
 
Det fanns några andra punkter som inte stämde alls; till exempel är mitt hår varken tjockt, fett, mörkt eller vågigt, men sammantaget lutar jag mest åt Kapha-hållet. 
Mannen är svår att placera. Dött lopp mellan Vata och Pitta, kan man säga. 
 
Detta gör det synnerligen besvärligt att laga mat som passar oss båda, enligt denna indiska läkekonst. Allt som är bra för mannen ska jag undvika och vice versa. 
Intressant egentligen, hur olika vi är enligt denna snabbtest, för vi har väldigt lika tycke och smak när det gäller mat och annat. Skiljaktigheterna är hårfina för det mesta.
Som jag påpekade gjorde jag testet på skoj, är mycket väl medveten om att det är en fingervisning och inte en sanning. Det krävs en vaidya för att få en fullödig analys. 
 
Vart jag ville komma med detta inlägg har jag glömt, men nu ska jag i alla fall tvätta håret…
 
Ha en fin dag och var rädd om dig och din mage!

Kvinnan som sprider värme och glädje runt sig

Kvinnan som sprider värme och glädje runt sig.

En man jag aldrig träffat, men i vars fb-grupp jag är medlem, frågade om han fick låna min profilbild.
Detta är resultatet och jag är så glad och rörd.
Liksom ringar på vattnet, sprider sig leenden och det gör stor skillnad i hur en människas dag ter sig.

 

Han fann två av mina vänners profilbilder och bad om att få låna dem med. Fantastiskt trevligt och träffsäker analys av dem.

Min dag är gjord och jag är jätteglad!

Läs gärna hans andra inlägg och få lite positiv känsla och goda skratt och många leenden.

http://herrdunderbar.wordpress.com/2014/04/25/kvinnan-som-sprider-varme-och-gladje-runt-sig/

Vårfåglarne #Blogg100

018.
Nej, det blev lite konstigt utanför fönstren här idag. Såg först en domherre-dam som satt på fönsterblecket.
Det var ett himla liv, så jag reste mig och såg en koltrast på gräsmattan. Märkligt mycket ljud och kvitter för bara de två, tänkte jag och satte mig i fåtöljen igen.
Då står en domherre-herre och kvittrar ilsket vid altandörren och pickar mot densamma. Antar att han uppfattade sin egen spegelbild som en rival. Jag hann tyvärr inte få upp mobilen för att fotografera, det såg rätt festligt ut.
Men, och det är ett stort men, inte ska väl domherrarna hålla sig runt husknutarna nu? De är ju julfåglar!

När jag och mina barns far flyttade till vårt hus satt det en plansch med “Sveriges mest populära småfåglar” i ett av rummen. Den äldste sonen lärde sig namnen på alla fåglarna ganska kvickt och lätt. Knappt två år gammal var han vid inflyttningen. 20-25 fåglar var det och han kände igen dem i trädgården också.
Domherrar var det relativt sällan vi såg under de år vi bodde där. Bara när det var extremt kallt och mycket snö. Då körde de bort alla andra småfåglar från kärven och talgbollarna i äppleträdet. Inte så sympatiska och fridfulla som de framställs på julkort och annat med andra ord.

Under ett antal år hade vi Talle Talgoxe som talade om när maten var slut i trädet. Då flög han (det var säkert en hona) upp till köksfönstret och knackade på rutan. Befann vi oss inte i köket, tog han ett varv runt huset och letade upp oss.
Jag vet inte hur talgoxar föder upp sina ungar och lär dem ett visst beteende, men jag inbillar mig att det är modern, vilket talar för att Talle egentligen borde ha kallats något annat.
Småfåglar lever inte mer än 3-4 år tror jag, men det var längre än så Talle uppfostrade oss i alla fall.

Det var fågelstatus denna dag.
Drömstatus: Obefintlig.
Fackstatus: Inväntar rapport idag.
Matstatus: Har ätit två frallor med skinka och ost och middagsmenyn ser ut så här: Fläskytterfilé med rostade rotsaker och en kall cf/ost-röra.
Städstatus: Påbörjas snart.
Humörstatus: Ganska uppåt.

Vilken status du än har, gör det bästa av den här dagen och ta hand om dig!

I drömmarnas värld.

Jag är förvånad. Vaknade i morse och har drömt minst tre drömmar under natten. Jag drömmer aldrig ju?! Dessutom minns jag flera detaljer. Högst ovanligt!

I den ena drömmen var jag vansinnig för att mina arbetskamrater inte hade satt igång grytan med mat som vi behövde för att orka städa hela fabriken. De hade inte ens börjat hacka och skära upp det som skulle ligga i, så det var osäkert om vi skulle få mat innan det var dags att gå hem. Himmel, vilket slarv!

I den andra levde jag i en vikingaby vid havet och alla bybor höll på med de dagliga sysslorna när en mås började terrorisera oss, helt utan anledning. Jag blev arg och till slut lyckades jag med konststycket att träffa måsen med en sten så den flaxande störtade till marken och dog.

I den tredje levde jag också vid havet, närmare bestämt, Atlantis. Återigen höll vi på med sysslor vid strandkanten, när pirater plötsligt kom farande på såna där Jetskis och rövade bort våra barn. Vi rusade till våra fordon och jagade efter för att rädda barnen från slaveri på fastlandet.

Hur ska man tolka dessa drömmar?
Jag har visserligen städat i fabrik, men aldrig lagat mat på jobbet. Om man inte räknar mikrovärmning av mat medtagen hemifrån.
Måsen kan ha en förklaring i att jag en gång råkade köra på en, en gång när jag var på väg till jobbet. (Faktiskt samma fabrik, men när jag jobbade i produktionen, flera år tidigare.) Det var verkligen inte min avsikt (även om jag ogillar måsar) och jag tutade på den, där den stod på vägen och tittade dumt på mig, innan den sakta lyfte och flög rakt i vindrutan. Usch, vad jag mådde illa efter det! Var gravid och ganska äckelmagad, just då…
Att jag drömmer om Atlantis är inte alls konstigt då jag läser en bok av David Gibbins om just den staden.
Men varför all denna ilska?

Jag är vanligtvis en fridens människa och intensiteten i min nattliga ilska skrämde mig faktiskt.
Förklaringen ligger antagligen i att jag det senaste halvåret (minst) har varit upprörd och frustrerad över dumheter, orättvisor och slarv som drabbat både mig och andra som jag bryr mig om.
Fast jag kan ju ha helt fel om man frågar en drömtydare…

För övrigt hoppas jag på att stormen mojnar; så jag kan sätta mig ute och läsa vidare i min bok, tills det blir dags att laga middag.

Idag är en sån där “osäker” dag, när det gällde att gissa mannens lunchval, så det blir korrrv.
Närmare bestämt Korv Stroganoff.
Det har jag inte serverat mannen tidigare och förra veckan hämtade jag en falukorv med ovanligt hög köttprocent. Hoppas den smakar lika gott som LP-korven, som har blivit svår att hitta.
Serverar denna snabblagade gryta med ris och broccoli.

Nu ska jag äta äggmackor med kaviar från den ovan nämnda fabriken.

Ha en fin måndag och glöm inte att vara rädd om dig och andra!

#Blogg 100

002.
Jag har antagit utmaningen att blogga hundra dagar. Ingen större utmaning kan tyckas, då jag skriver något praktiskt taget varje dag redan. Undrar om jag kommer skriva annorlunda eller kanske rent av få skrivkramp på grund av prestationsångest?

Vi fortsätter på temat “slö och slapp” helg. Fast egentligen har vi bara lyckats vrida dygnet lite…
För säkerhets skull ställde jag faktiskt klockan när vi gick till kojs inatt. Vaknade 10 minuter innan larmet gick igång. Bra jobbat!

Mannen fick ta plats i köket idag och lagade brunch medan jag duschade.
Hade tänkt att fånga en geocache eller två idag, men sparar dem till en annan dag, när solen skiner. Ja, jag vet, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder… Men jag gillar inte regn, så jag “görsomhelst” och inväntar finväder.
Det finns fler konserter på dvd här inne i stugvärmen samt ett eller annat TV-program som vi har missat att se. “Jills veranda” med gästen Christian Gidlund, till exempel, rekommenderat av flera vänner.

Matlistan för veckan är i grova drag klar och enligt mina beräkningar ska jag inte behöva handla något förrän på onsdag eller torsdag.

Idag blir det enklast tänkbara mat. “Buffalo Chickenwings” och sallad. Jag kan tänka mig lite ost och kex senare på kvällen också…

Ha en fin dag, vad du än gör och var rädd om dig och andra!